Monday night

Igår kväll hängde jag med granngrabbarna från dalarna till The Troubadour och såg det karaktäristiska 70tals rockbandet Soundtrack of our lives. Både dem och förbandet var förvånadsvärt bra och vi rockade loss kvällen lång. Efter några timmar framme vid scenen började benen göra ont från dagens dans och jag gick upp en sväng och satte mig. I rockvärldens ro, när jag sitter på en av bänkarna, tittar jag bort till vänster om mig, och, "Va i helvete!" Där står ju Jack Black!! Ett bra band med softa människor och en hint av Jack Black, jag var nöjd med kvällen.

..men dock inte händelserik nog. På vägen hem kör vi förbi några polisbilar och jag berättar för killarna om mina små polis upplevelser här, men tack gode gud för att dem är över. När vi kört en liten bit ser jag att en bil ligger bakom mig, mycket nära. Plötsligt kommer syrenerna på och det är alltså polisen ligger bakom mig. Vi i bilen får panik och hur typiskt är det inte att detta händer precis när jag berättat vad som tidigare hänt. Så ja, inte så mycket att göra åt saken. Jag kör av vägen, nästan precis där vi bor och ser att snuten kommer gående mot min ruta. "Va faan asso" säger jag och kollar på Danne som ser hjälplös ut. Mitt hjärta bultar och jag rullar sakta ner rutan, och vem står där om inte Ray!!! Stinas pojkvän som är polis här i LA med en stort flin i ansiktet. Han hade sett mig köra förbi och tänkte skrämma mig. Kul! Haha jag börjar skrika och slå på honom, för fy fan va taskigt! Där fick han mig allt, jag blev rejält Punk'd.